Alma Ranebo -

Att uppskatta framgång

Jag kom på mig själv igår när jag red att jag satt och log och kom faktiskt fram till att jag hittat ovanligt bra ridning i vardagen och att allt känns väldigt mycket enklare. Hur kommer det sig helt plötsligt?? Jo, klart jag blir motiverad när det visat sig att min träning faktiskt gett resultat. Måste faktiskt erkänna att det inte händer allt för ofta att jag drar hem två vinster på två helger. Och ska jag vara ännu ärligare så har jag tagit fler färgade rosetter på två månader än vad jag gjorde på hela förra året. Och det är inte ens någonting jag tänkt på, förrän jag såg mig själv le i ridhusspegeln utan någon egentlig anledning.

Jag har tagit framgången som en självklarhet och inte reflekterat över det, det har såklart varit fantastiskt roligt men jag har tagit tävling för tävling och inte sett mönstret att det genrellt gått ganska bra under en period. Det sjuka är att jag inte ens nöjt mig med vinst utan fortsatt sträva vidare hela tiden och inte stannat upp och tänkt efter och kunna vara nöjd över prestationen. När ena hästen leder en klass börjar jag istället sträva efter en dubbelseger (1 och 2 i samma klass) och det är enligt mig ett lite sjukt beteende. Visst är det bra att sträva men att njuta av framgångarna är faktiskt enormt viktigt. Man ska faktiskt inte ta framgången som en självklarhet utan uppskatta det. Man kan ju tycka att allt är precis som vanligt bara att allt flyter på och går lite enklare, man är bara allmänt lite gladare och det är faktiskt något man inte riktigt märker av när man är mitt uppe i det. Jag analyserar inte lika mycket när det går bra som när det går dåligt. Antagligen hänger det ihop med självförtroendet och att man tar stadigare beslut och slutar vela.

Så just nu är det bara att njuta av att båda hästarna går riktigt bra - och faktiskt inte ta det för givet. För förr eller senare får man bakslag eller så står en häst på 3 ben. Allt kan vända fort och det är bara att ta vara på den här perioden och faktiskt få känna att man gör ett bra jobb och kan vara nöjd och njuta av det. Man minns oftast de bra perioderna när man är ur de, när man får de där bakslagen och tänker tillbaka på vilken fin form man var i under en viss tävling/period, men när man är mitt uppe i det så kör man på som vilken dag som helst och hinner inte riktigt ta vara på stunden innan man sätter upp ännu större mål.

2013-04-06 @ 14:01:09 Permalink Tänkvärt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Pepptalk

2013-01-19 @ 22:35:44 Permalink Tänkvärt Kommentarer (0) Trackbacks ()

.

2012-12-19 @ 08:58:23 Permalink Tänkvärt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ridsport är en livsstil

Är ute och skrittar Inova på grusvägarna i solen med Boyce Avenue i öronen och ikväll är det SHM på friendsarena som gäller. Så nu när jag är ute i skogen lite filosoferandes så kan jag faktiskt förundras över vilket liv vi hästmänniskor egentligen lever. Jag lever som i två världar varav ena består av allt det vardagliga som skola, vänner, pojkvän och hela den biten.
Det andra är såklart hästvärlden, som består av ett gäng som är som ett enda stort cirkussällskap. Man transporteras till de mest konstigaste städerna där man träffar samma gamla goa människor. Man transporteras till ett liv med helt andra människor och samarbeten, men där alla delar samma intresse och brinner för ridsporten. För att sedan på måndagen komma tillbaka till allt det vardagliga igen, till rutiner, skola och helt andra människor, för att sedan dra iväg igen med hela cirkusen och allt där runtomkring.

Detta är verkligen charmigt och alla dessa delar gör mitt liv så fulländat och jag får verkligen en dos av alla delar. Detta gör att jag inte tröttnar på någon del och samtidigt får man en möjlighet att få komma ifrån allt lite och det tror jag är viktigt för att hålla motivationen uppe och uppskatta båda delarna. Ridsporten är faktiskt inte bara en sport, utan även en livsstil.

2012-11-23 @ 15:49:17 Permalink Tänkvärt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Konsekvent perfektionist

Enligt mig är en av mina starka sidor inom ridningen mitt konsekventa arbete och mitt perfektionistiska tänk. Jag klarar helt enkelt inte av att se hästar som är olydiga och okänsliga, som tar halvhalter på fel sätt eller när man ser ryttare sitta och jobba utan någon som helst effekt. Att se ryttare klämma med benen om och om igen och den ända reaktionen är en viftande svans, eller när en halvhalt inte fyller sin funktion. Och det är faktiskt lite skrämmande att det överhuvudtaget finns ett fåtal hästar som faktiskt går svårhoppning utan sådant basic arbete, som att vara framme för skänkeln. Jag som ryttare skulle aldrig någonsin våga rida in på en häst som eventuelt kommer ta en förhållning eller räcka fram på en distans, på en bana som kräver disciplin, lydighet och kvicka reaktioner.

Jag är perfektionist när det gäller ridningen och för mig hänger konsekvent arbete ihop med perfektionist. Som perfektionist så lämnar jag inte något åt slumpen eller nöjer mig med okej och det leder ju i sin tur även till konsekvent arbete. Är det inte perfekt så är det bara göra om och göra rätt som gäller och jag tror att detta är något som gjort mina hästar lydiga och framför allt uppmärksamma. Tar hästen inte skänkeln första gången så blir det två fötter i sidan, och vips så är hästen framme för skänkeln resten av dagen. Och genast kan man med rida med små fina hjälper och få en tydlig reaktion som svar.

Marion är en häst som gjort mig ännu mer noggrann på så sätt att handlingen verkligen ger följder på henne, man får konsekvenser.. Om jag inte skulle vara noggrann med henne och tex, rida iväg lite på ett hinder, så kan jag ju förvänta mig en hel del spring på resten av alla banans hinder. Eller om en halvhalt inte går igenom helt och jag låter det vara och istället bara försöker göra en ny, då kommer garanterat inte den heller fungera, utan det är halt och rygga som gäller. Pratar man inte med stora bokstäver så kommer man garanterat få skit för det och gränserna kommer så småningom att töjas. Så är man det minsta slarvig så är minsann Marion där och påminner, för ger man henne lillfingret så tar hon hela handen. Hon kräver tydliga gränser och disciplin.

Detta har ju såklart satt sina spår även på Inova och enligt mig är det positivt. Att jag inte lämnar något åt slumpen har gett ett noggrannare arbete där hästarna blivit mer uppmärksamma. Jag tänker först, och gör sen. Jag har helt enkelt lärt mig att tänka på konsekvenserna, att tänka ett steg längre i mina beslut.

2012-11-14 @ 10:30:00 Permalink Tänkvärt Kommentarer (4) Trackbacks ()

"Repetition är kunskapens moder"

Jag filmar allt jag gör när det gäller träning och tävling för att kunna titta tillbaka på situationer hela tiden och repetera. För mig spela det ingen roll om det är en regional 120 eller en Internationell140 GP eller om det är ett markarbetspass eller banhoppning på träning, allt filmas oavsett! För mig är halva arbetet att åka hem och kolla på filmen för att analysera ritten eller träningen för att få ett annat perspektiv på situationen och en tydligare bild om vad som ska förbättras. Detta ger mig större förståelse och en bättre uppfattning.

Dessutom går jag och Niclas alltid igenom alla rundor och ifall han motförmodan inte skulle vara på samma tävling så har jag alla rundor på film så han kan ge mig feedback så vi kan reflektera olika situationer i efterhand. Händer det även att man ofta har samma slags hinderfel (tex alltid river första hindret, eller i kombinationer mm) så tycker jag att man tydligare kan se ett mönster och enklare komma fram till en lösning om var man ska inverka annorlunda. Dessutom kan vissa situationer uppfattas olika när man sitter på hästen än när man ser rundan på filmen.. Jag vet inte hur många gånger jag har åkt från en tävling missnöjd och tyckt att jag gjort dåliga rundor och sedan när man tittar på filmen så ser det inte alls lika farligt ut som man själv uppfattade det.

Filmkameran är helt klart en pryl som jag abolut inte kan klara mig utan och jag kan se rundor och träningar tusen gånger om, och gå tillbaka långt bak i tiden. Självklart ska man fokusera framåt men ibland uppstår situationer som behöver lösas och då är det himla bra att gå tillbaka och se om man haft ett liknande problem tidigare och hur jag isåfall löste det den gången. Dessutom går jag ofta tillbaka och tittar på riktigt bra rundor där allt verkligen klaffar, det gör jag ständigt innan tävling som uppladdning för att hitta en positiv känsla. Så för er som inte använder er av denna magiska lilla apparat tycker jag genast ska införskaffa en sådan- för repetion är A och O.

2012-09-02 @ 10:17:13 Permalink Tänkvärt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Tänkvärt!

2012-06-18 @ 22:34:35 Permalink Tänkvärt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vi jobbar långsiktigt!

Jag känner mig motiverad fullt ut med mina hästar för tillfället, har så mycket ideér och bra övningar på lager att jag inte vet var jag ska börja. Utomhussäsongen har börjat, Inova känns fin och framför allt- Zeta börjar komma igång nu och det betyder verkligen allt!

Hela den här processen har tagit otroligt hårt mentalt. Att ha lämnat min bästa häst hemma under framför allt alla stora tävlingar som Scandinavium (som iof båda hästarna kvalade till) och SM har inte varit roligt någonstans. Dock är jag väldigt tacksam att även Inova kunde gå de tidigare nämnda tävlingarna så att jag iallafall fick uppleva det och skaffa mig erfarenhet, men någonstans blir det med en annan inställning och något lägre krav.. Inova har ändå gjort det bra men som sagt så har jag inte samma förväntningar på henne än och jag har gått in med en inställning att endast skaffa rutin och erfarenhet- gällande både häst och ryttare.

Zeta däremot som jag verkligen hittade i höstas känner jag mig så otroligt säker på- hon har ju trots allt aldrig haft mer än ett nedslag i 140cm. Hon växte dessutom mentalt i höstas och har verkligen fokuserat på sin uppgift och gjort det fantastiskt! I och med att hösten slutade så bra som den gjorde la vi upp högre mål inför våren. Vi la upp en plan i december där båda tränarna absolut tyckte att vi skulle sikta mot EM- och nådde vi inte det så kanske vi ändå kunde vara aktuella för att rida Nordiska.. Så planen var att spendera hela våren i Europa med strävan mot de stora mästerskapen.

Dock blev det ju inte riktigt som vi tänkt oss och jag kan faktiskt erkänna att det inte känns så roligt att stanna kvar här i Sverige när alla andra i landslagstruppen drar mot Europa. Visst är det tufft att slåss om de få platserna på NM och EM, men jag har lixom inte ens kunnat försöka och det är det som känns tråkigt.. Vi har helt enkelt inte haft möjlighet att visa vad vi går för än.

Iallafall, från att sikta mot de stora mästerskapen med Zeta och framför allt hela resan utomlands- till att åka runt på tävlingar i Sverige och skaffa rutin har iallafall tagit hårt mentalt. Men även om detta har känts så sjukt tråkigt- att inte ens kunna försöka- så tror jag att det här leder till något bra framöver. Jag tror egentligen att ett lite längre break har varit bra för Zeta inför kommande år och tror även att jag behövt ett år att skaffa erfarenhet och rutin på. Även om det tar emot att skriva så, så tror jag att det kommer visa sig nästa år eller ännu längre fram.. Visst jag blir YR nästa år och det gör väl att det dröjer ett tag innan man kan fightas om landslagsplatserna igen men nu har vi verkligen fått tagit våran tid och någonstans så vill jag tro att det kommer ge utdelning i framgång så småningom men det kan bara tiden visa.

Jag är iallafall så otroligt glad och motiverad till att min stjärna är på väg upp igen och tänker man långsiktigt så tror jag att det blir något bra av det här med. Och missförstå mig inte, jag är fortfarande så oerhört tacksam av att ha Inova som hjälpt mig att skaffa rutin och erfarenhet under årets gång. Vi jobbar långsiktigt!

2012-05-19 @ 11:17:00 Permalink Tänkvärt Kommentarer (2) Trackbacks ()