Att uppskatta framgång
Pepptalk
.
Ridsport är en livsstil
Är ute och skrittar Inova på grusvägarna i solen med Boyce Avenue i öronen och ikväll är det SHM på friendsarena som gäller. Så nu när jag är ute i skogen lite filosoferandes så kan jag faktiskt förundras över vilket liv vi hästmänniskor egentligen lever. Jag lever som i två världar varav ena består av allt det vardagliga som skola, vänner, pojkvän och hela den biten.
Det andra är såklart hästvärlden, som består av ett gäng som är som ett enda stort cirkussällskap. Man transporteras till de mest konstigaste städerna där man träffar samma gamla goa människor. Man transporteras till ett liv med helt andra människor och samarbeten, men där alla delar samma intresse och brinner för ridsporten. För att sedan på måndagen komma tillbaka till allt det vardagliga igen, till rutiner, skola och helt andra människor, för att sedan dra iväg igen med hela cirkusen och allt där runtomkring.
Detta är verkligen charmigt och alla dessa delar gör mitt liv så fulländat och jag får verkligen en dos av alla delar. Detta gör att jag inte tröttnar på någon del och samtidigt får man en möjlighet att få komma ifrån allt lite och det tror jag är viktigt för att hålla motivationen uppe och uppskatta båda delarna. Ridsporten är faktiskt inte bara en sport, utan även en livsstil.
Konsekvent perfektionist
Enligt mig är en av mina starka sidor inom ridningen mitt konsekventa arbete och mitt perfektionistiska tänk. Jag klarar helt enkelt inte av att se hästar som är olydiga och okänsliga, som tar halvhalter på fel sätt eller när man ser ryttare sitta och jobba utan någon som helst effekt. Att se ryttare klämma med benen om och om igen och den ända reaktionen är en viftande svans, eller när en halvhalt inte fyller sin funktion. Och det är faktiskt lite skrämmande att det överhuvudtaget finns ett fåtal hästar som faktiskt går svårhoppning utan sådant basic arbete, som att vara framme för skänkeln. Jag som ryttare skulle aldrig någonsin våga rida in på en häst som eventuelt kommer ta en förhållning eller räcka fram på en distans, på en bana som kräver disciplin, lydighet och kvicka reaktioner.
Jag är perfektionist när det gäller ridningen och för mig hänger konsekvent arbete ihop med perfektionist. Som perfektionist så lämnar jag inte något åt slumpen eller nöjer mig med okej och det leder ju i sin tur även till konsekvent arbete. Är det inte perfekt så är det bara göra om och göra rätt som gäller och jag tror att detta är något som gjort mina hästar lydiga och framför allt uppmärksamma. Tar hästen inte skänkeln första gången så blir det två fötter i sidan, och vips så är hästen framme för skänkeln resten av dagen. Och genast kan man med rida med små fina hjälper och få en tydlig reaktion som svar.
Marion är en häst som gjort mig ännu mer noggrann på så sätt att handlingen verkligen ger följder på henne, man får konsekvenser.. Om jag inte skulle vara noggrann med henne och tex, rida iväg lite på ett hinder, så kan jag ju förvänta mig en hel del spring på resten av alla banans hinder. Eller om en halvhalt inte går igenom helt och jag låter det vara och istället bara försöker göra en ny, då kommer garanterat inte den heller fungera, utan det är halt och rygga som gäller. Pratar man inte med stora bokstäver så kommer man garanterat få skit för det och gränserna kommer så småningom att töjas. Så är man det minsta slarvig så är minsann Marion där och påminner, för ger man henne lillfingret så tar hon hela handen. Hon kräver tydliga gränser och disciplin.
Detta har ju såklart satt sina spår även på Inova och enligt mig är det positivt. Att jag inte lämnar något åt slumpen har gett ett noggrannare arbete där hästarna blivit mer uppmärksamma. Jag tänker först, och gör sen. Jag har helt enkelt lärt mig att tänka på konsekvenserna, att tänka ett steg längre i mina beslut.
"Repetition är kunskapens moder"
Tänkvärt!
Vi jobbar långsiktigt!
Hela den här processen har tagit otroligt hårt mentalt. Att ha lämnat min bästa häst hemma under framför allt alla stora tävlingar som Scandinavium (som iof båda hästarna kvalade till) och SM har inte varit roligt någonstans. Dock är jag väldigt tacksam att även Inova kunde gå de tidigare nämnda tävlingarna så att jag iallafall fick uppleva det och skaffa mig erfarenhet, men någonstans blir det med en annan inställning och något lägre krav.. Inova har ändå gjort det bra men som sagt så har jag inte samma förväntningar på henne än och jag har gått in med en inställning att endast skaffa rutin och erfarenhet- gällande både häst och ryttare.
Zeta däremot som jag verkligen hittade i höstas känner jag mig så otroligt säker på- hon har ju trots allt aldrig haft mer än ett nedslag i 140cm. Hon växte dessutom mentalt i höstas och har verkligen fokuserat på sin uppgift och gjort det fantastiskt! I och med att hösten slutade så bra som den gjorde la vi upp högre mål inför våren. Vi la upp en plan i december där båda tränarna absolut tyckte att vi skulle sikta mot EM- och nådde vi inte det så kanske vi ändå kunde vara aktuella för att rida Nordiska.. Så planen var att spendera hela våren i Europa med strävan mot de stora mästerskapen.
Dock blev det ju inte riktigt som vi tänkt oss och jag kan faktiskt erkänna att det inte känns så roligt att stanna kvar här i Sverige när alla andra i landslagstruppen drar mot Europa. Visst är det tufft att slåss om de få platserna på NM och EM, men jag har lixom inte ens kunnat försöka och det är det som känns tråkigt.. Vi har helt enkelt inte haft möjlighet att visa vad vi går för än.
Iallafall, från att sikta mot de stora mästerskapen med Zeta och framför allt hela resan utomlands- till att åka runt på tävlingar i Sverige och skaffa rutin har iallafall tagit hårt mentalt. Men även om detta har känts så sjukt tråkigt- att inte ens kunna försöka- så tror jag att det här leder till något bra framöver. Jag tror egentligen att ett lite längre break har varit bra för Zeta inför kommande år och tror även att jag behövt ett år att skaffa erfarenhet och rutin på. Även om det tar emot att skriva så, så tror jag att det kommer visa sig nästa år eller ännu längre fram.. Visst jag blir YR nästa år och det gör väl att det dröjer ett tag innan man kan fightas om landslagsplatserna igen men nu har vi verkligen fått tagit våran tid och någonstans så vill jag tro att det kommer ge utdelning i framgång så småningom men det kan bara tiden visa.
Jag är iallafall så otroligt glad och motiverad till att min stjärna är på väg upp igen och tänker man långsiktigt så tror jag att det blir något bra av det här med. Och missförstå mig inte, jag är fortfarande så oerhört tacksam av att ha Inova som hjälpt mig att skaffa rutin och erfarenhet under årets gång. Vi jobbar långsiktigt!
Tänkvärt!
Rest in Peace
Idag är det ett år sedan det ofattbara inträffade.
Saknaden är enorm..
Världens finaste Vioux Star M
"Rykten skapas av hatare, sprids av avundsjuka och accepteras av idioter"
