Alma Ranebo

Enligt mig är en av mina starka sidor inom ridningen mitt konsekventa arbete och mitt perfektionistiska tänk. Jag klarar helt enkelt inte av att se hästar som är olydiga och okänsliga, som tar halvhalter på fel sätt eller när man ser ryttare sitta och jobba utan någon som helst effekt. Att se ryttare klämma med benen om och om igen och den ända reaktionen är en viftande svans, eller när en halvhalt inte fyller sin funktion. Och det är faktiskt lite skrämmande att det överhuvudtaget finns ett fåtal hästar som faktiskt går svårhoppning utan sådant basic arbete, som att vara framme för skänkeln. Jag som ryttare skulle aldrig någonsin våga rida in på en häst som eventuelt kommer ta en förhållning eller räcka fram på en distans, på en bana som kräver disciplin, lydighet och kvicka reaktioner.

Jag är perfektionist när det gäller ridningen och för mig hänger konsekvent arbete ihop med perfektionist. Som perfektionist så lämnar jag inte något åt slumpen eller nöjer mig med okej och det leder ju i sin tur även till konsekvent arbete. Är det inte perfekt så är det bara göra om och göra rätt som gäller och jag tror att detta är något som gjort mina hästar lydiga och framför allt uppmärksamma. Tar hästen inte skänkeln första gången så blir det två fötter i sidan, och vips så är hästen framme för skänkeln resten av dagen. Och genast kan man med rida med små fina hjälper och få en tydlig reaktion som svar.

Marion är en häst som gjort mig ännu mer noggrann på så sätt att handlingen verkligen ger följder på henne, man får konsekvenser.. Om jag inte skulle vara noggrann med henne och tex, rida iväg lite på ett hinder, så kan jag ju förvänta mig en hel del spring på resten av alla banans hinder. Eller om en halvhalt inte går igenom helt och jag låter det vara och istället bara försöker göra en ny, då kommer garanterat inte den heller fungera, utan det är halt och rygga som gäller. Pratar man inte med stora bokstäver så kommer man garanterat få skit för det och gränserna kommer så småningom att töjas. Så är man det minsta slarvig så är minsann Marion där och påminner, för ger man henne lillfingret så tar hon hela handen. Hon kräver tydliga gränser och disciplin.

Detta har ju såklart satt sina spår även på Inova och enligt mig är det positivt. Att jag inte lämnar något åt slumpen har gett ett noggrannare arbete där hästarna blivit mer uppmärksamma. Jag tänker först, och gör sen. Jag har helt enkelt lärt mig att tänka på konsekvenserna, att tänka ett steg längre i mina beslut.