Alma Ranebo

Jag kom på mig själv igår när jag red att jag satt och log och kom faktiskt fram till att jag hittat ovanligt bra ridning i vardagen och att allt känns väldigt mycket enklare. Hur kommer det sig helt plötsligt?? Jo, klart jag blir motiverad när det visat sig att min träning faktiskt gett resultat. Måste faktiskt erkänna att det inte händer allt för ofta att jag drar hem två vinster på två helger. Och ska jag vara ännu ärligare så har jag tagit fler färgade rosetter på två månader än vad jag gjorde på hela förra året. Och det är inte ens någonting jag tänkt på, förrän jag såg mig själv le i ridhusspegeln utan någon egentlig anledning.

 

Jag har tagit framgången som en självklarhet och inte reflekterat över det, det har såklart varit fantastiskt roligt men jag har tagit tävling för tävling och inte sett mönstret att det genrellt gått ganska bra under en period. Det sjuka är att jag inte ens nöjt mig med vinst utan fortsatt sträva vidare hela tiden och inte stannat upp och tänkt efter och kunna vara nöjd över prestationen. När ena hästen leder en klass börjar jag istället sträva efter en dubbelseger (1 och 2 i samma klass) och det är enligt mig ett lite sjukt beteende. Visst är det bra att sträva men att njuta av framgångarna är faktiskt enormt viktigt. Man ska faktiskt inte ta framgången som en självklarhet utan uppskatta det. Man kan ju tycka att allt är precis som vanligt bara att allt flyter på och går lite enklare, man är bara allmänt lite gladare och det är faktiskt något man inte riktigt märker av när man är mitt uppe i det. Jag analyserar inte lika mycket när det går bra som när det går dåligt. Antagligen hänger det ihop med självförtroendet och att man tar stadigare beslut och slutar vela.

 

Så just nu är det bara att njuta av att båda hästarna går riktigt bra - och faktiskt inte ta det för givet. För förr eller senare får man bakslag eller så står en häst på 3 ben. Allt kan vända fort och det är bara att ta vara på den här perioden och faktiskt få känna att man gör ett bra jobb och kan vara nöjd och njuta av det. Man minns oftast de bra perioderna när man är ur de, när man får de där bakslagen och tänker tillbaka på vilken fin form man var i under en viss tävling/period, men när man är mitt uppe i det så kör man på som vilken dag som helst och hinner inte riktigt ta vara på stunden innan man sätter upp ännu större mål.