What to do

145an igår gick så långt ifrån bra man kan komma. Marion var extremt spänd inne på banan och ville inte alls samarbeta, hon gick inte fram för fem öre, och desto mer ben jag la på, desto mer spänd blev hon. Tror dock inte det syndes alls lika mycket som det kändes. Lisen tyckte det såg bra ut bortsett från att jag gick på 7 steg istället för 6 steg och fick ett stopp där. Men hon tyckte de 10 hinderna innan såg bra ut. Jag hade dock en helt annan känsla, kändes som att jag inte skulle komma över ett hinder. Jag fick ingenting gratis och det kändes lite som att gå in på en häst som sprungit 2 marathon, helt omotiverad. Jag trodde rent ut sagt att hon skulle stanna på vartenda hinder. Hade jag en distans på ett hinder där jag låg 1dm för stort och bara kunde "följa" de sista stegen t hindret, så fick jag liksom istället rida som att jag låg 2m för stort. En jäkligt tråkig känsla, och det är så konstigt att man kan få en så fruktansvärd känsla och att det liksom inte riktigt syns på filmen.

Jag kom liksom ingenstans och Marion tänkte inte framåt i landningarna, eller i banan överhuvudtaget. Så kände att jag aldrig någonsin skulle räcka fram på de 6 stegen och red istället 7, som jag inte fick plats på. Vet inte om det var publiken eller vad det var, men hon kändes bra på framhoppningen, och inne på banan i tisdags. Publiken kommer ju nära banan i flyinge och Marion har inte så mycket rutin tyvärr. 

Nu får hon komma ut i naturen två dagar, tänka framåt. Och så börjar vi om på nytt till helgen. :)

Är man inte bäst, får man va snyggast! Hon var så himla vacker igår i fantastiskt fina knoppar av Louise. 

Kommentarer
Postat av: Elin

Eller så kanske det var så att du blev spänd och nervös också? Det är lätt att skylla på hästen. Vissa har bara väldigt svårt att rida under press, vilket jag tycker du har bevisat flera gånger. Så skyll inte bara på fina Marion, som du gör i texten ovan. Det sitter 99 % i ryttaren.

Svar: Kan hålla med om det du skriver och att jag har haft svårt att hålla fokus i viktiga klasser. Men jag har som sagt en mentaltränare, och han var även på plats igår. Jag hade nerverna under kontroll och var faktiskt inte nervös över huvudtaget. Jag tycker inte den här klassen satte någon press över huvudtaget, den är inget kval till något eller något mästerskap. Varför skulle detta vara en viktigare klass än en annan 145a? Jag var alltså inte under "press" igår. Vem är du att avgöra om jag var nervös eller inte? Du känner antagligen inte ens mig. Självklart gjorde jag inte något rätt, och det har jag heller inte påstått. Men det blir också betydligt svårare för mig att komma över stora hinder med en häst som inte går fram. Hon är fantastisk men är inte heller en enkel häst- även hon har sina dagar, precis som jag. Kanske hade jag kunnat supportra henne bättre igår, men det är svårt att påverka en häst som helt enkelt inte vill jobba med hinderna.
Alma Ranebo

2014-11-20 @ 09:59:57
Postat av: Sara

Vilken otroligt otrevlig o onödig kommentar Elin! Det är väl första gången Alma skrivit något "negativt" om en ritt och utan tar väl lite väl många gånger på sig felen själv! Fantastisk häst men ändå en individ o ibland går det bra o ibland får man lägga rundan till rutinkontot

2014-11-20 @ 17:53:40
Postat av: Lisa H :)

Synd att det inte kändes bra :( Ut och mys i skogen i två dagar så ska du se att ni är på G igen efter det!! Lycka till.

2014-11-20 @ 19:07:09
Postat av: Louise

Jag var med Alma innan starten, under klassen samt efter hon hade hoppat.
Hon skyllde faktiskt inte alls på sin häst utan menade på att den kändes fantastisk på framhoppningen men fick inte till det inne på banan då hästen förmodligen blev lite tagen av stämningen.
Alma hyllar alltid sina hästar på ett väldigt fint sätt. Och är dessutom oerhört ambitiös med det vardagliga markjobbet hemma samt sin egen träning på både mentalt och kroppsligt.
Hon har heller ingen groom så när hon har jobbat en hel natt åker hon och ser till så att hennes hästar får komma ut i hagen, får mat och mockat och rider sina hästar på ett fint och varierat sätt.
Jag har även jobbat på anläggningen där Alma står inackorderad och kan garantera att hennes hästar alltid står med spetsade öron, busar i hagen och mår fantastiskt bra :)

2014-11-21 @ 14:03:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0