Havrepappa- Häst i norr med knorr
Jag har återigen hittat ett roligt (ännu roligare) inlägg från Havrepappan på Hippson.se. Jag håller med honom till fullo och förstår inte alls varför jag är bosatt i Stockholm! :)
"När man sitter på ett flygplan på väg söderut och civilisationen igen så börjar man, helt naturligt, fundera över avstånd. Sverige är ett enormt stort land, och förutsättningarna för att ha häst skiljer sig väldigt mycket åt, beroende på vart i landet man bor.
I Skåne är det inte längre till hästtävlingarna att man skulle kunna gå dit i sina träskor med sadeln på armen och hästen i den andra handen. Eftersom Skåne dessutom är så platt så kan man till och med sitta hemma vid köksbordet med en kikare och se när det börjar bli dags att gå till framridningen.
Ju längre norrut du kommer i landet, desto längre blir det mellan utposterna av "hästcivilisation" och tävlingar. Redan i trakerna av Halland så börjar avstånden bli så långa att man faktiskt måste lasta hästen i en transport för att kunna ta sig till tävlingsplatsen. Resan tar för det mesta mindre än en timme.
När man är i Norrland så börjar det bli riktigt jobbigt att ha häst och vilja tävla. Fyra timmars bilfärd enkel väg till tävlingen är alls inte ovanligt. Det låter helt jävla sinnessjukt! Hur kommer man ens på tanken att ha en häst i ett sådant läge? Jag förstår plötsligt varför renar är ett vanligare husdjur än hästar i Norrland.
Första start kl 8, fyra timmars resväg och innan dess skall man knoppa och fixa i ordning. Man kan ju stänga av 22-nyheterna på TV4 och sen hoppa in i bilen och åka till stallet. Om man har tur så är man hemma igen i lagom tid för att se samma nyhetssändning, fast ett dygn senare.
Att ha häst och tävla på nationell nivå, och samtidigt bo i Norrland, måste vara något slags självskadebeteende. Ungefär som att skära sig själv i handlederna, fast värre. Jag ser framför mig hur kidsen i skolan tävlar om vem som är har det värst, och diskussionen dödas av att en tjej säger: -Jag har häst.
Dessutom så börjar vi prata om en sport som är riktigt, riktigt dyr. Okej att en stallplats i Norrland kostar en femtedel av en stallplats i Stockholm eller Göteborg, men de pengarna man sparar där, försvinner väldigt fort när man måste tanka två gånger för att ens komma till tävlingen.
Det finns såklart ingen lösning på problemet. Saker är väl som de är, och om man väljer att ha häst och bo i Norrland så har man väl inget annat val än att leva med det. Precis som den som bor i Skåne och bestämmer sig för att börja föda upp isbjörnar kommer att ha sina bekymmer.
En möjlig lösning är förstås att man förbjuder alla hästar norr om Gävle, men det vore ju en ganska tråkig lösning trots allt."
"När man sitter på ett flygplan på väg söderut och civilisationen igen så börjar man, helt naturligt, fundera över avstånd. Sverige är ett enormt stort land, och förutsättningarna för att ha häst skiljer sig väldigt mycket åt, beroende på vart i landet man bor.
I Skåne är det inte längre till hästtävlingarna att man skulle kunna gå dit i sina träskor med sadeln på armen och hästen i den andra handen. Eftersom Skåne dessutom är så platt så kan man till och med sitta hemma vid köksbordet med en kikare och se när det börjar bli dags att gå till framridningen.
Ju längre norrut du kommer i landet, desto längre blir det mellan utposterna av "hästcivilisation" och tävlingar. Redan i trakerna av Halland så börjar avstånden bli så långa att man faktiskt måste lasta hästen i en transport för att kunna ta sig till tävlingsplatsen. Resan tar för det mesta mindre än en timme.
När man är i Norrland så börjar det bli riktigt jobbigt att ha häst och vilja tävla. Fyra timmars bilfärd enkel väg till tävlingen är alls inte ovanligt. Det låter helt jävla sinnessjukt! Hur kommer man ens på tanken att ha en häst i ett sådant läge? Jag förstår plötsligt varför renar är ett vanligare husdjur än hästar i Norrland.
Första start kl 8, fyra timmars resväg och innan dess skall man knoppa och fixa i ordning. Man kan ju stänga av 22-nyheterna på TV4 och sen hoppa in i bilen och åka till stallet. Om man har tur så är man hemma igen i lagom tid för att se samma nyhetssändning, fast ett dygn senare.
Att ha häst och tävla på nationell nivå, och samtidigt bo i Norrland, måste vara något slags självskadebeteende. Ungefär som att skära sig själv i handlederna, fast värre. Jag ser framför mig hur kidsen i skolan tävlar om vem som är har det värst, och diskussionen dödas av att en tjej säger: -Jag har häst.
Dessutom så börjar vi prata om en sport som är riktigt, riktigt dyr. Okej att en stallplats i Norrland kostar en femtedel av en stallplats i Stockholm eller Göteborg, men de pengarna man sparar där, försvinner väldigt fort när man måste tanka två gånger för att ens komma till tävlingen.
Det finns såklart ingen lösning på problemet. Saker är väl som de är, och om man väljer att ha häst och bo i Norrland så har man väl inget annat val än att leva med det. Precis som den som bor i Skåne och bestämmer sig för att börja föda upp isbjörnar kommer att ha sina bekymmer.
En möjlig lösning är förstås att man förbjuder alla hästar norr om Gävle, men det vore ju en ganska tråkig lösning trots allt."
Kommentarer
Postat av: Madde
alltid lika rolig ;)
Trackback
