Alma Ranebo

När jag blickar tillbaka på året som gått så tänker jag förändring. Året har inneburit så mycket stora, hemska, jobbiga och tillslut även förändringar till det bättre. Förändringarna blir så tydliga när man skriver det såhär svart på vitt, idag har jag ju trotsallt inga av de hästar jag hade i början av året..

Året började lite gott och blandat. Brownie tog en andraplats i msv i början av året medan vi jagade många 130cm på Vioux Star M för att kvala till 140cm. Tävlingarna undet våren gick till stor del åt alla olika omgångar av elit-allsvenskan på både häst och ponny. Dock gick det inge vidare då Brownie var skadad två kval och jag endast hann hoppa ett kval på häst.

Dagen då 140cm debuten äntligen skulle gå av stapeln så hände det värsta jag någonsin varit med om. Vioux Star M fick tyvärr tarmvred när vi var nere på tävlingar i Henriksdal i skåne. Vi åkte in akut och han stannade på Helsingborgs djurklinik i 4 dagar. Hans tillstånd svajjade ordentligt och beskeden om hans tillstånd både uppfann hopp för att sedan bryta ner en så fruktansvärt. Det var hemskt, fruktansvärt, nej, orden räcker inte till för att beskriva smärtan. Men ärligt talat så är det faktiskt inte förrän nu i efterhand, när man mår bra igen, som man verkligen förstår hur fruktansvärt hemskt man mådde under den perioden. Hela den här händelsen har faktiskt gjort mig till en otroligt mycket starkare person. Det som inte dödar dig, gör dig starkare.

Inte nog med allt elände så blev Brownie skadad, som dessutom var för försäljning. Min fantastiska tränare flyttade från anläggningen och det blev allmänt kaos under en period. Men motgång ger framgång.

För att bearbeta vår sorg så åkte vi och provade massor av hästar. Vi var runt och letade hästar i Sverige och Danmark och provred sammanlagt 35 hästar på 4-5 dagar. Även där blev det en del trassel när bland annat Henk Nooren köpte hästen (som jag trodde) i mitt liv framför ögonen på oss. Men bland alla 35st fanns min fantastiska Inova Light, som bokstavligt talat lös upp vårt mörker.

Några månader senare kom även Marion Zeta in i bilden. Det var faktiskt lite när dröm blir verklighet känsla. Jag har aldrig någonsin kunnat varken hoppas eller tro att jag, lilla jag, skulle få möjlighet till en så kapabel häst. Det är helt otroligt! Efter att ha provat hästar som gått allt från världscupen och GP så har jag faktiskt helt ärligt aldrig någonsin suttit på en liknande häst.

Så efter en utomordenlig hemsk vår så vände allt. Båda hästarna kvalade SM innan jag hade haft de i 2 månader. Jag har haft en fantastisk höst med bra prestation i inte minst Scandinavium kvalen. Jag har samlat rutin runt om i Sverige på elittävlingar med svåra banor och stor konkurrens och även min lilla ponny är förhoppningsvis snart såld! :) Så nu har alla pusselbitar äntligen hamnat på plats igen!

Jag är så otroligt tacksam för allt stöd jag har fått under årets gång. Mina fantastiska tränare Niclas Haking och Pether Markne som verkligen har funnits där varenda minut för mig med allt från bortgång av häst, provridningar och inte minst planering och upplägg av träning och tävling! Jag vill även tacka Pelle Svensson som gjort det möjligt för mig att ha Marion Zeta. Och sist men inte minst min fantastiska mamma, utan henne hade ingenting varit möjligt! STORT TACK!